Kan inte andas

Snart en månad sedan jag satte mig här och skrev nånting. Och ja, jag vet faktistk inte riktigt vad jag ska säga, livet förändras verkligen fort och jag vettefan om jag orkar följa med så mycket längre.
För att göra en lång historia kort så har min lillebror tagit livet av sig, hittade honom skjuten i sin säng 12 februari. Får verkligen inte bort bilden i huvudet när han ligger i sängen, med geväret i famnen. Nej usch. En vän till familjen gick även bort i cancer i förrgår. Nu känns det bara som att man sitter och väntar på vem som dör här näst. Sedan dess har jag väll varit sjukskriven, vet inte alls när jag kommer kunna göra nånting igen. Just nu så känns det som aldrig om jag ska vara helt ärlig. Men ja, livet går ju vidare tyvärr.
Annars spenderar jag väll all min lediga tid hos Dennis, så fruktansvärt glad att jag har honom just nu. Är ju också hos Millan otroligt mycket, så glad att jag har henne också.
 
Men ja, så är livet just nu. En jävla dimma.
Upp