men ok

fina tibbe
Om exakt en vecka, var det två månader sedan min bror försvann. Det är sjukt hur mycket livet förändras när nånting sådant händer. Jag vet inte ens vad jag gjort dom senaste två månaderna, lever i någon dimma och håller knappt koll på dagar. Försöker hitta på roliga saker hela tiden, men slutar alltid med att man sitter själv hemma på kvällen och bara tänker på allt. Livet kommer aldrig blir detsamma igen. Jag känner mig liksom halv, inte som att jag bara har förlorat min bror, men liksom som att jag skulle ha förlorat en arm. Jag fattas liksom nånting som fick mig att fungera normalt. Svårt att riktigt förklara, men men.
 
Imorgon går iallafall min sjukskrivning ut, är dock fortfarande sjukskriven 50%, så ska bara börja jobba lite smått igen. Mest för att göra nått som får en att tänka på något annat ett tag.
Upp